Ont...

Trött, ont, gnäll...

Har precis kommit hem från skolan. Värsta dagen ever bakom mig...

Morgonen började men Nationella proven svenska uppsatsdelen. 180 minuter hade vi på oss att skriva en uppsats och de trevliga ämnena de hade valt åt oss.
Det är så himla dummt att gå i skolan detta året. I år fick vi skriva debarttartiklar, antologier, brev och något mer som jag inte kommer ihåg. Förra året var, skriv en krönika. hur mycket enklare var inte det?

När tiden var slut och jag var död var det dags för lunch. Som om att skolans tanke var att straffa deras kära nior ännu mer, för det serverades grillkorv och potatismos. Ännu en dag då man gick hungrig från matsalen.

På lunchrasten spenderade jag, Kristina, Sofia, Amanda och Malin tiden med att gå ut och ta en massa bilder på oss själv. Om jag får de andras tillåtelse kanske jag lägger upp någon av bilderna här...

När matten väl började jobbade jag som en galning. Räknade igenom så mycket som jag och mina handleder orkade...

På so:n tittade vi på en film om andra världskriget. Den var på ungeska och därför lite svår att förstå.

Efter so:n när alla var jättetrötta fick alla utom jag knata hem. Jo, gissa varför, för jag har tyska. Så jag, Sofie och Magda satt och väntade på att min tyska skulle börja(tack kära vänner<3) så att jag skulle slippa sitta själv.

Efter tyska kilade Alex och jag hem.
Nu sitter jag här!!

Ikväll ska jag gå och simma(vill du slippa mig, gå då inte till träningen ikväll). Snart ska jag äta och imorgon ska jag till skolan(igen!O.o) men jag har tur, för vi hr hemarbete imorgon på no:n. Så jag börjar fört vid 10.35:P

Nu har jag inte så mycket mer att berätta.
Vänta jo, det hände en rolig sak på bilden igår som jag glömde berätta vid förra inlägget.
Okej såhär gick det till:
Vi jobbar med bildyrken, så alla får jobba själva med sina bildarbeten om vad de vill. Då kom William och kristina förbi.
"Vad gör du?" frågade en av dem.
Sofia var snabbare än jag att så så hon sa:
"Emma bygger ett pepparkakshus"
Det var jätteroligt när hon sa så, för ni känner till uttrycket tappa hakan. Om jag ska beskriva denna situtation rätt så ska jag berätta att de två definitivt tappade hakan:P William berättade senare att han hade trott att jag byggt ett äkta pepparkakshus:D

Efter det försökte jag säga samma sak till Casper. Men han var inte lika rolig, för att sa bara "okej". Så var det med den saken!

Meddelande:
Till Sofie:
4916 steg är uppnåda!


älskar er! <3<3
En trött, Emmalex


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0